when you go home,tell them about us. tell them that we

gave our today for their tomorrow! 

att man kan skriva nått så vackert, så få ord men ändå få med så mycket känsla i. man riktigt hör soldatens rädsla att bli lämnad att dö ensam i främande land.

11 november 1918 fred slöts och 1:a värdskridet var över. det är stort här, det är en röd dag i almenackan , det är inte bara att vi får vara lediga , men det lever riktigt här, att minnas dom som gav sina liv för våran frihet. en dag att visa tacksamhet på. man samlar in pengar och mat till fattiga och man vissar solidaritet. man tänker på alla som dött i krig världen över och vallmo bladen faller från skyarna. symbolen för 1:a värrldskrigets slut.

jag blir genast tårögd och sitter och grinar mest hela dagen över dom fina sermonierna och dom gamla engelsmännen som slogs i kriget ,och som tar sig över kanalen och hit till belgien för att hedra sina döda kamrater, med orden - when we came home  we told them about you... så vackert och gripande....

prinsar och prinsessor lägger kransar vid den okände soldatens grav och fanfarer blåses. kyrkorna ringer in freden och allt är väldigt ståtligt....

jag fattar inte att jag alltid blir så känslig över detta, kanske var jag en soldat i mitt förra liv... inte hör man väll om att människor brister spontant ut i gråt över krig som man inte har att göra med? men det gör jag hela dagen!!! 11.11 går i tårens tecken så ni kan ju tänka er hur jag ser ut idag!!! snacka om svullna ögon....