förra helgen satt jag på en simmtävling i geel med min mellandotter... hon har tagit upp jakten på limitet till vlamländska kampionskapet... vi åkte varje morgon kl 06.15 och var hemma kl 17.00 och limiten vart inte nådd.... nu är det inte så mycket vlamländska kampionskapet hon ser fram imot utan 10 dagar ungern som ingår i förberedningarna.... jag är dubbel, visst hoppas jag att hon skall ta den, hon har en chans till i april, och tränaren är halvpossitiv med orden - det ligger 60% -40% att hon tar den. med m vet man aldrig, det är en riktig liten fajtare när hon vill!!! men samtidigt vill jag ha min lilla tjej hemma. jag vill ha kontroll, kanske? svårt att lossa navelsträngen? eller kanske har jag nu insett hur fort tiden flyger, och mina bebisar som alltid varit runt mina ben nu börjar öppna vingarna och göra provflygturer ut i sina blivande liv och jag måste stanna i boet och hålla tummarna att dom skall landa oskadda ,tillbaka i boet.. tills den dagen kommer när dom landar i sitt eget bo och inte kommer tillbaka i mitt bo och under mina vingar något mer. många säger att det var så smart att få 3 barn på 2 år och 50 veckor - för då har man det gjort.... men nu betyder det att alla börjar provflyga sina vingar samtidigt och att jag som mamma går från att vara universums mittpunkt till pluto som ligger där ute längst bort och guppar i kylan... visst skall det vara så, det är ju det som man jobbar mot som förälder att skapa starka egenvisa och vackra personer som kan och vågar gå ut och ta del av världen, man måste våga tro att man gjort allt för att ge dom en stabil grund att stå på. jag förstår allt detta . men jag vill ha dom nära... jag vill kunna pussa på dom och rufsa om deras hår, jag vill äga dom...... men barn har man bara till låns!!!!